Det går att förebygga framtida finanskriser

Kommer nästa finanskris inom några månader, klarar vi oss ett år eller till och med flera? Det enda vi vet är att med dagens osunda kreditgivning bygger vi upp en bubbla som kommer att spricka. Intressant frukostseminarium med Andreas Cervenka, där han berättar om sin bok Vad gör en bank. Finanskriser är inget nytt fenomen, Andreas berättade bland annat om den första (kända) finanskrisen i Kina för många tusen år sedan, och inte ens där har man lärt av historien – tvärt om är det sannolikt i Kina det smäller först nästa gång, då 80 procent av all kreditgivning nu sker i Kina. För den sakens skull finns det ingen anledning att låta de svenska bankerna fortsätta marschen mot stupet, och en höjning av resiliensavgiften kan bidra till att dämpa farten något, att Nordea upprörs över att de gigantiska statliga subventioner man har naggas i kanten får inte stoppa det. Men sannolikt är vad som krävs för att inte bara dämpa farten, men faktiskt lägga om kurs, att inte tillåta bankerna att ge krediter man inte själv har teckning för.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

Varför har vi ett strandskydd?

Idag har varit en späckad dag. Började med en TV-intervju om partiets miljöpolitik för Aktuellt (kommer att sändas nästa vecka). Hann precis uppdatera mig om Per Bolunds presskonferens om att regeringens kommer att föreslå en flygskatt ( Äntligen !!! Absolut nödvändigt om vi ska uppnå våra klimatmål ) innan det var dags att springa till kammaren för många timmars debatt.

Vi debatterade två betänkanden. Ett om biologiskt mångfald där jag pratade om min motion om ett totalförbud mot elfenben. Och ett om Naturvård och områdesskydd.

Du kan se båda debatterna på riksdagens hemsida.

Debatten om Naturvård och områdesskydd kom mycket att handla om strandskyddet. Eftersom de flesta motioner som de borgerliga partierna lagt handlade just om att försämra strandskyddet och privatisera stränderna. Det är en sorglig utveckling av debatten som historiskt ändå mot ett bättre och bättre strandskydd. Om detta berättade jag i mitt inledningsanförande som du kan läsa nedan:

Herr TALMAN

Vi debatterar idag Miljö- och jordbruksutskottets betänkande ”Naturvård och områdesskydd”. Som Miljöpartist hade jag väldigt gärna sett att de motioner som vi nu debatterar framförallt skulle handla om att stärka naturvården och skydda mer naturområden.

Men så är det inte alls. Majoriteten av de motioner som lämnats in av den borgerliga oppositionen handlar istället om ta bort skyddet av viktiga naturområden. Marker som är speciellt viktiga för djur- och växtlivet. Och för oss människor.

Vi debatterar idag, återigen, strandskyddet. Och jag tänkte ta tillfället i akt att påminna oss alla om varför tidigare riksdagsledamöter i Sverige en gång tog besluten att stränderna skulle vara tillgängliga för alla. Inte bara för vissa.

Så tidigt som 1936 lyfte ledamöterna Andersson och Gustafsson i en motion problemet med den hastigt framskridande exploateringen av stränderna.

”Förmögna människor lägga beslag på så gott som alla natursköna områden, som gränsa intill hav, sjöar och vattendrag. Miltals från staden bli på detta sätt strandområdena förvandlade till tomter och parker i enskild ägo. Hundratusentals människor, vilka äro bosatta i städerna och de tätbebyggda samhällena bli på detta sätt, trots att de äro bosatta i närheten av hav och sjöar, berövade möjligheter till friluftsbad och friluftsliv inom rimligt avstånd till sin bostadsort.” skrev motionärerna.

Den efterföljande fritidsutredningen som lämnade sitt slutbetänkande 1938, djupdök i vad som höll på att hända och föreslog åtgärder. Ledamöterna i kommittén menade bland annat att

”våra stränder böra betraktas såsom en för hela folket betydelsefull nationell tillgång, vars bevarande i ursprungligt skick av såväl sociala som andra skäl bör eftersträvas.”

Fritidsutredningen är en intressant och imponerande läsning. Imponerande därför att där finns en stor insikt kring vad som skulle hända om man inte satte stopp för bebyggelse på stränderna. Intressant därför att den så grundlig. Genom att hämta in synpunkter från samtliga län, kom man till exempel fram till att den ökande strandbebyggelsen var något som väckte oro i så gott som hela landet.

Men herr  TALMAN

Som vi alla vet kom det ett krig emellan. Först 1950 tillkom den första strandlagen. Då gav man länsstyrelserna i uppdrag att utse de områden där strandskydd skulle gälla. För att trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv för allmänheten. ”

Men den lagstiftningen visade sig vara otillräcklig för att hejda den stora expansionen av fritidshus under 1960-talet och början av 70-talet. Riksdagen beslutade därför 1975 om ett generellt förbud mot att bebygga stränder, både vid kusten och i inlandet.”

Skärpningen var och är kopplad till en möjlighet att ansöka om dispans.

Genom en lagändring 1994 utvidgades strandskyddets syfte till att också ge skydd för växt- och djurlivet. Vi hade haft en miljörörelse och en kunskap om strändernas betydelse inte bara för människor utan också för växter och djur hade letat sig in i den här kammaren och lagstiftningen.

Det är över 20 år sedan. Nu börjar det bli dags för dagens politiker att ta nästa steg.

För, TALMAN,

Vi ska vara tacksamma för att tidigare riksdagspolitiker har månat om strandskyddet av ytterligare ett skäl. Att vi inte, som i övriga Europa , har bebyggt stränderna, innebär att vi vid sidan av ett mer levande djur- och växtliv och tillgängliga stränder, också kommer att få mindre problem med de skred och översvämningar som ökar som en effekt av klimatförändringarna.

Det kommer att minska både framtida problem och kostnader för oss. Boverket med ansvar för miljömålet ”God bebyggd” miljö har en vision för 2025. De förväntar sig att vi då ska ha tagit de ökade riskerna med att bygga längs stränderna till följd av klimatförändringarna på allvar. Och lokaliserat ny bebyggelse i mer skyddade lägen. Det är sju år kvar – vi kanske borde börja närma oss den visionen nu. Istället för att fjärma oss ifrån den.

Vi borde lägga in även klimataspekten i lagstiftningen. Till hjälp för kommunerna i sin planering och myndighetsutövning. Till hjälp för människor som ska satsa sin pengar bör att bygga en bostad i ett lämpligt läge. Och till hjälp för försäkringsbolagen som är helt inne på Boverkets linje – att bygga nära vatten riskerar blir väldigt kostsamt.

Herr TALMAN

Strandskyddet förändrades under den borgliga regeringens tid. Den borgerliga regeringen införde bland annat ett regelverk kring s k LIS-områden. Landsbygdsutveckling i strandnära lägen.

En reform som inte gett det utfall som de borgerliga partierna önskade sig. Barnfamiljer och andra bofasta har inte köat för att få bygga på stränder i bygder där skolan har lagts ned och affären ligger flera mil bort.

Miljöpartiet tycker det är bra att regeringen nu gör en utvärdering av LIS-reformen och andra lättnader av strandskyddet. Jag tycker det då är viktig att ta reda på hur mycket detta har lett till mer fritidshus på stränderna. Något som, den minnesgoda kommer ihåg, sågs som ett stort problem för 50-60 år sedan.

Jag personligen tror att ett attraktivt åretruntboende på landet handlar om helt andra saker än en privat strand. Det handlar om skolor, affärer och offentlig service. Om möjligheter till bra huslån. Även för de som vill bygga på landet. Om bra bredband, jobb, goda pendlingsmöjligheter. Om friluftsliv. Om ett aktivt föreningsliv. Om gemensamma badplatser och simskolor. Dvs allt det som gör det attraktivt att bo på landsbygden.

Självklart är det så att många av oss som också gärna ser vatten från köksfönstret. Men det blir föga värt med en fin sjöutsikt om du aldrig kan ta dig ned till sjön. Om stranden kantas av fritidshus och privata bryggor.

Herr TALMAN

Miljöpartiet anser att det är olyckligt att det blivit lättare att bygga vid vatten i ett läge där det blir allt mer riskfyllt. Framtidens byggande ligger inte i sjö- eller havskanten. Det är också viktigt att understryka att landsbygdens utveckling i hög utsträckning är beroende av de värden och möjligheter som strandskyddet för med sig. Som orörd natur och allmänhetens tillgång till stränder. Vilket också står i den reservation som miljöpartiet har tillsammans med socialdemokraterna och vänsterpartiet i det här betänkandet. Reservation nr 6. Jag yrkar härmed bifall till den reservationen. I övrigt bifall till betänkandet.

Herr TALMAN

Som miljöpartist är jag väldigt glad och stolt över att vi nu har en regering som satsar på skydd av värdefull natur. Regeringens fördubbling av anslaget för skydd av värdefull natur får genomslag i hela landet.

Idag kommer vi att ta två viktiga och glädjande beslut i den här kammaren. Vi kommer att besluta att utöka storleken på två av våra Nationalparker. Björnlandet i Västerbotten och Tiveden i Närke.

Tivedens nationalpark har jag ett lite speciellt förhållande till. För ett år sedan arrangerade jag och Lars Tysklind ett seminarium i riksdagen om hyggesfritt skogsbruk. En av de medverkande kom från det statliga skogsbolaget Sveaskog.

Kommunchefen i Laxå kommun hade satt sig på tåget och åkt upp till Stockholm enkom för att vara med på seminariet. Varför det? Jo, därför att han och kommunens alla poilitiker var oroliga för hur Sveaskogs kalhygges- och plantagebruk hotade kommunens största attraktion – Tivedens Nationalpark. Det är kring Tivedens nationalpark den enda inflyttningen sker i denna utflyttningskommun. Det är också där de nya företagen startar. Kommunchefen tog tillfället i akt att rikta en vädjan till Sveaskog om att kring nationalparken bruka de sista resterna av naturskogarna med hyggesfria metoder.

Traktens företagare hade gett livfulla beskrivningar av besökarnas kommentarer om skogsbruket runt nationalparken. Turister från Centraleuropa, där kalhyggen är ovanliga, är både oförstående och upprörda, och jämför svenskt skogsbruk med rena krigshandlingar. En grupp studenter från Borneo undrade om Sverige var så fattigt att vi var tvungna att skövla våra skogar.

Kanske var vårt seminarium startskottet för en starkare proteströrelse i Tiveden. Vi kan också kalla det – en konstruktiv dialog mellan kommunpolitiker, företagare och boende å ena sidan och Sveaskog å den andra. Hur som helst så blev resultatet att Sveaskog har lovat att utanför, den nu snart utökade nationalparken, bruka skogen utan kalhyggen. Det är glädjande. Med hyggesfria metoder i skogen gynnar vi inte bara biologiskt mångfald utan även friluftslivet, turismen och en levande landsbygd.

Jag vill därmed yrka bifall på betänkandena om Björnlandet och Tiveden och avslag på samtliga reservationer i de betänkandena.

Tack!

 

 

 

 

 

Sluttande planet för Almedalen igång?

Har just fått besked från arrangören av den debatt kring det rörliga kulturarvet som jag redan bokats in för i Almedalen i sommar att debatten kanske måste ställas in. Detta då man hänvisats till ett område långt borta och Almedalsarrangörerna chockhöjt markhyran trots att ideella organisationer inte ska behöva betala sådana avgifter. Om ideella föreningar inte längre har råd att vara kvar och Almedalen enbart blir en plats för resursstarka organisationer minskar förstås värdet att vara på plats – de debatter och arrangemang som mindre resursstarka organisationer anordnar är det som fyller dagarna med intressanta möten och ny kunskap. Utan dessa är nog det sluttande planet för Almedalen igång. Möjligtvis hinner man inse att den lilla ökade intäkt man tror sig kunna få genom höjda markhyror snabbt blir till minskade intäkter när långt färre finner hela evenemanget angeläget att åka till…

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

Länsstyrelsen funktionell

Uppsalabänken hade idag för första gången en samlad träff med länets nya landshövding. Bland annat diskuterade vi hur vi gemensamt kan få upp frågan om fyrspår söder om Uppsala i prioriteringsordningen och hur vi får samsyn kring Aroslänkens dragning, dvs järnväg mellan Enköping och Uppsala. Men allra viktigast var nog att det stod bortom allt tvivel att länsstyrelsen åter är funktionell, och inte fladdrar iväg utifrån en dagordning som sätts av en landshövdings privata intressen, utifrån vad som faktiskt är till mest nytta för regionen.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

Finns inga kunskapskrav på liberala politiker?

Ett par liberala kulturpolitiker är nu ute och vevar om filmpolitiken. Men de visar enbart upp en anmärkningsvärd okunskap om filmpolitiken.

De påstår att regeringen ”ensidigt skrotat det gamla filmavtalet mellan parterna som funnits i ca 30 år och har i stället infört en helstatlig filmpolitik”. I verkligheten har filmavtalets parter hoppat av en efter en, varför en process för att hitta en ny finansieringsform varit nödvändig. Den processen påbörjades under alliansregeringen, vilken inte heller såg någon framtid för ett allt mer urholkat filmavtal.

Nästa faktafel är påståendet att den nya filmpolitiken innebär ”ett steg mot ytterligare statligt och politiskt inblandning i ett fritt kulturliv”. Tvärt om innebär den nya filmpolitiken att en lång rad aktörer, däribland skådespelare och manusförfattare, som tidigare inte kunnat vara med och påverka hur filmstödet skulle utformas nu inkluderats i arbetet.

Vad gäller ekonomin har de fått allt om bakfoten. Tvärt om mot vad de påstår ställs inte SVT eller TV4 utanför, utan fortsätter att finansiera ny svensk film, med resultat att de samlade resurserna till filmproduktion stärks. Vidare har man fel på över tio procentenheter vad gäller den faktiska skattehöjningen på biobiljetter! Påståendet ”Nu är det skattebetalarna som skall stå för notan” är häpnadsväckande märkligt, då det precis som tidigare är biobesökarna som står för finansieringen av ny svensk film. Jag är övertygade om att de allra flesta som ser film på bio inte vill göra det för sista gången, utan gärna ser nya filmer framöver.

Inte utan att jag ställer mig frågan om det inte ställs några kunskapskrav på liberala politiker.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

Kulturarvet ska kunna delas av alla

Kulturting har pågått i dagarna två på Uppsala konsert & kongress. Många spännande inslag. Hoppas att mitt bidrag om hur vi ska kunna forma kulturpolitiken för att göra kultur tillgänglig för alla också mottogs väl. Passade samtidigt på att skriva i UNT tillsammans med Agneta Gille (S) om hur vi nu går vidare med en kulturarvspolitik som gör att fler kan ta del av kulturarvet.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

Tillgång till bibliotek genom förtroende för människor

Kulturting 2017 på Uppsala Konsert och Kongress. Redan i förminglet får jag höra en positiv lokal nyhet: det är på gång med en innovativ lösning för biblioteket i Uppsala, så att de tre öppettiderna kompletteras med möjlighet för alla med lånekort att använda det som passerkort för att kunna ta sig in och låna böcker tider biblioteket inte är bemannat. En genial lösning som ger ökad tillgång till biblioteket genom förtroende för människor.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

Fint att även museer som inte har fri entre uppvisar positiv besöksutveckling, men glöm inte tillgängligheten!

Givande studiebesök på Nordiska museet idag. Hade faktiskt ingen aning om att museibyggnaden på Djurgården bara är en bråkdel av Nordiska museets samlade verksamhet! Dagens mest positiva information var att Nordiska museet ökat besöksfrekvensen med 6-7 procent 2016 trots att man inte omfattas av fri entrereformen. Således positiva effekter även på andra museer när hushållens ”museibudget” kan rymma fler museibesök. Dagens mest negativa var att se hur tillgängligheten för rullstolar eller barnvagnar är obefintlig på museet, pga alla trappor! Går inte ens att ta sig till biljettförsäljningen! Med kulturarvspropositionen ökar vi kraven på tillgängänglighet. Men det måste förstås till ekonomiska resurser för att bygga bort hinder också.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

Analys av miljörådets slutsatser om reformen av EU ETS

Den 28 februari sammanträdde Europas miljö- och klimatministrar och nådde till slut en överenskommelse om EU:s handel med utsläppsrätter. Flera beslut gick klimatets väg och viktiga steg togs för att systemet ska vara i linje med Paris-avtalet. Detta var till stor del tack vare den svenska regeringens progressiva hållning i förhandlingarna.

Tunga klimat-NGOn Sandbag beskriver det som “the Swedish proposal (co-authored by the Netherlands, Luxembourg and France)”

Så här skriver Reuters:

“Sweden, France and the Netherlands have led a push for measures to shore up permit prices, and reached a breakthrough at the start of talks when they won Germany’s support.”

WWF Europe kallar det för “a first glimpse of hope for the EU carbon market”.

Hatten av till Isabella Lövin och hennes team som gjort ett hästjobb. Vi kan verkligen känna att svenska regeringen gjorde skillnad.

Men nu till själva ärendet. Sedan en lång tid tillbaka har kommissionen varje år gett ut fler utsläppsrätter än vad marknaden har efterfrågat. Vilket lett till det stora överskottet av utsläppsrätter och att priset därmed varit mycket lågt, (4-5 € / ton CO2). Ungefär som att köpa en dyrare kopp kaffe latte. Detta har jag skrivit mer om tidigare här.

Därför har det sedan tidigare beslutats om att inrätta en marknadsstabilitetsreserv, som från 2019 kommer att dra undan utsläppsrätter från marknaden. De sätts i en reserv, i syfte att skapa stabilitet på marknaden.

Tanken är att när antalet utsläppsrätter blir färre kommer priset att öka. Detta kommer i teorin leda till att incitamenten till omställning för Europas industrier som omfattas av ETS:en ökar. De riktiga klimatvinsterna kommer dock först när utsläppsrätter annulleras. Skadan för miljön om en industri släpper ut ett ton koldioxid är lika stor oavsett om de betalat 5 eller 20 euro för en utsläppsrätt. Priset har ingen påverkan på antalet utsläppsrätter. Tvärtom är det antalet utsläppsrätter i förhållande till efterfrågan som avgör priset.

Men starkare prissignal via marknadsstabilitetsreserven medför andra positiva effekter. Exempelvis ökade intäkter, som kan finansiera gröna investeringar och förhoppningsvis på längre sikt även mindre utsläpp genom .dessa investeringar.

Så vad är då “The Swedish Proposal?”

Rådet har genom sin överenskommelse satt ett tak för hur många utsläppsrätter som tillåts finnas i reserven. Detta tak är satt till 700 miljoner utsläppsrätter. 2024 kommer det att finnas långt många fler utsläppsrätter i reserven och dessa kommer då att annulleras. Detta motsvarar någonstans mellan 1,5-2 miljarder utsläppsrätter, vilket är den svenska regeringens försiktiga analys.

Klimat-NGOn Sandbag är mer optimistiska och skriver:

“This means a cancellation of potentially about 3 billion tonnes from the MSR over Phase 4 – equal to almost 2 years’ ETS emissions.”

Rådet godkände också en fördubbling av antalet utsläppsrätter som flyttas från marknaden till reserven till och med december 2023. Detta leder till såväl ökat pris på de kvarvarande utsläppsrätterna som till lägre utsläpp i och med att dubbelt så många utsläppsrätter än tidigare planerat flyttas från marknaden till reserven till och med 2023.

Noterbart är även att rådet, likt parlamentet, möjliggjort en sänkning av den andel av utsläppsrätterna som auktioneras från 57 till 55 procent. Vi gröna ser hellre att vi auktionerar så stor andel av utsläppsrätterna som möjligt snarare än ger bort dem gratis. Mindre istället för mer auktionering går emot idén om ett marknadsbaserat system.

Vad som händer nu är att rådet och parlamentet sätter sig i trialogförhandlingar. Enkelt sagt kan man säga att utifrån förväntade resultat går rådet, tack vara Sverige, in i förhandlingarna med ett grönare mandat. Parlamentet å andra sidan sätter sig vid förhandlingsbordet med en sämre utgångspunkt än förväntat, vilket vi tyvärr kan tacka Moderaterna och Kristdemokraternas partigrupp för.

Inlägget Analys av miljörådets slutsatser om reformen av EU ETS dök först upp på Jakop Dalunde.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

Dags att skrota PPM?

Många människor har känt en stress över premiepensionsvalet, en känsla av att ansvaret över att få en hyfsad pension nu ligger på varje enskild individ, samtidigt som många inte vet något om vilka av de hundratals fonder som finns att välja mellan som är seriösa. Med den senaste tiden med avslöjanden både kring direkta oegentligheter och fonder som är riggade för att ge vinst åt ägarna, utan att någon hänsyn tas till pensionsspararna, ökar förstås frustrationen. Att en stor del av pensionskapitalet går till fondförvaltarna är vidare en inbyggd orimlighet i sig. Så hur då förbättra pensionssparandet? Det står ju var och en att ha ett privat pensionssparande, så finns någon anledning att tvinga in alla de som inte är intresserade av fondsparande i ett fondsparande? Vill man trots allt det; varför tillåta fondavgifter? Avanza zero har uppenbarligen en konstruktion där man säger sig varken ha avgifter eller dolda avgifter.

Oavsett svar på dessa frågor, är det förslag som seglat upp om att hantera allmänhetens ointresse för aktiva fondval med att vart sjunde år skicka ut reklam om att tänka på det där med att aktivt välja fond ett irrspår. ”Orangea kuvertet” finns ju redan som indirekt stödform för Postnord…

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter