Centerkritik mot regeringens miljöpolitik faller platt

Solveig Zander (C) svarar nu i Upsala Nya Tidning på min tidigare debattartikel om budgetpropositionen genom att kritisera regeringen för att den redovisar miljösatsningar även bortanför 2018. Det måste således vara någon form av mallaartikel Zander använt sig av, eftersom jag i min tidigare artikel just lyfter att regeringen kritiserats för detta långsiktiga grepp, och tydliggör att jag därför redovisar budgeten för 2017 och inget annat.
Att redovisa vilken politik man avser driva framöver är dock i högsta grad relevant. Något behov att ”blåsa upp” miljöbudgeten finns inte heller – en jämförelse mellan 2017 och 2013 talar sitt tydliga språk. Den rödgröna regeringen prioriterar miljöfrågor på ett helt annat sätt än vad alliansregeringen någonsin gjorde.

Men mer intressant än att jämföra budgetnivåer är förstås att jämföra vad som är det faktiska resultatet. Under mandatperioden har beslut tagits om att fyra reaktorer ska avvecklas – den första kärnkraftsavvecklingen sedan regeringen Persson. Istället för att kritisera regeringen borde Zander således applådera den energipolitik som nu förs.

Under alliansregeringen såldes det svenska överskottet av utsläppsrätter för att finansiera skattesänkningar. Alla de resultat som faktiskt hade uppnåtts i landet i form av minskade utsläpp blev därigenom till utsläpp i andra länder. Klimatförändringarna tar ingen hänsyn till var utsläppen sker, vilket innebär att alliansregeringens klimatpolitik inte kan betecknas som något annat än ett haveri. Den rödgröna regeringen makulerar istället det svenska överskottet av utsläppsrätter. Och aviserar nu dessutom att man från 2018 kommer att köpa utsläppsrätter från andra länder, för att även makulera dessa. Istället för att kritisera regeringens klimatpolitik borde Zander således applådera den.

Att klimatförhandlingarna misslyckades i Köpenhamn kan förstås inte alliansregeringen bära hela skulden för, men Zander borde vara nöjd med att det gick bättre i Paris – och att propositionen om ett svensk godkännande av klimatavtalet från Paris nu är lagd till riksdagen. Likaså borde Zander vara nöjd över att en proposition om klimatlag är på gång. Och istället för att kritisera regeringen för att satsa på klimatbistånd borde Zander vara stolt över att Sverige är det land i världen som bidrar mest per capita till FN:s fond för klimatinvesteringar.

Vad gäller naturvårdspolitiken ser vi kanske ännu större skillnader mellan alliansregeringen och den rödgröna regeringen. Hundra nya naturreservat under mandatperioden hittills talar sitt tydliga språk. Är Zander negativ till det?

Att vi nu också stimulerar resurshushållning mer genom de skattesubventioner på reparationer av vitvaror, cyklar mm som finns i budgetpropositionen är grön skatteväxling på riktigt. Är Zander negativ till det?

Den miljöpolitik alliansregeringen trots allt hade var supermiljöpremien. Det är därför tämligen förvånande att Zander nu kritiserar regeringen för att inte ha hunnit avveckla supermiljöpremien snabbt nog. Ett bonus-malus-system är förvisso bättre, men också mer komplicerat att införa. Ambitionen är dock att ha systemet på plats 1/1 2018 – om Zander nu accepterar besked för vad som händer även bortom 2017.

Solcellerna så avslutningsvis. Det direkta investeringsstödet till solceller har ökat med 800 procent under mandatperioden, och vi gör det nu enklare för den som vill sätta upp solceller på taket genom att helt momsbefria försäljning av solcellsel från mindre anläggningar. Det är en politik som driver på för en solrevolution liknande den tidigare vindkraftsrevolutionen. För större anläggningar har vi dock inte ännu en skattebefrielse på plats, på grund av osäkerhet kring EU:s statsstödsregler, men regeringen har utlovad en sådan – om Zander nu accepterar besked för vad som händer även bortom 2017.

Förbjud mikroplaster i produkter där de kan ersättas

När jag läste miljörätt framstod substitutionsprincipen, dvs kravet på att miljöfarliga kemikalier ska bytas ut mot miljövänligare om det finns alternativ, som en kraftfull lag. Men tillämpningen är inte idag vad den borde, vilket bland annat är tydligt vad gäller mikroplast. Mikroplast är små plastpartiklar, mindre än 5 millimeter i diameter. Mikroplast utgör den största andelen av allt plastskräp i världshaven. Plast bryts ned väldigt långsamt, samtidigt som tillförseln ökar kraftigt. Det leder till att mängden plast i våra hav hela tiden ökar. Forskningen visar samtidigt att mikroplast orsakar stor skada på den marina miljön.

Enda lösningen på problemet är att minska tillförseln av mikroplaster, därför är det nödvändigt att förbjuda användningen i produkter där mikroplasterna enkelt kan ersättas med andra material. Uppemot 40 ton mikroplast beräknas hamna i Östersjön varje år från produkter som duschgel, kroppsskrubb och ansiktsrengöring, produkter där de lätt kan ersättas.

Det finns exempel på företag som tar ansvar och ersätter mikroplasten med exempelvis kiseldioxid. Men industrins utfasning är allt för långsam.
Ett svenskt förbud mot mikroplaster skulle tvinga företag som vill sälja produkterna i landet att ställa om produktionen. Men det skulle också skynda på omställningen i andra länder och öppna upp förutsättningarna för ett heltäckande förbud i hela EU, en fråga som redan finns på EU-kommissionens bord. Lägger därför en motion i frågan!

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

25 miljoner till välfärden i Enköping

Enköpingsposten rapporterar nu hur de 10 så kallade välfärdsmiljarderna i statsbudgeten blir till 25 miljoner till Enköpings kommun. Vad som också är ett trendbrott i sammanhanget är att detta är generella medel som kommunerna kan använda där de själva anser att de gör mest nytta, till skillnad mot hur tidigare regeringar valt att rikta resurser till sådant man från nationell nivå ansett att kommunerna ska prioritera – vilket medfört omfattande administration för kommunerna, som nu kan undvikas.

En budget för välfärd, miljö och jämställdhet

image

Idag presenterades regeringens förslag på statsbudget för 2017. Liksom tidigare år medverkade jag vid den budgetpresentation som ägde rum i Karlstad. I år tillsammans med försvarsminister Peter Hultkvist och Lars Mejern Larsson (S) Och det var med stolthet jag gjorde det. För det här är en budget med stora satsningar på välfärd, miljö och jämställdhet. En budget som gynnar kvinnor mer än män. De som tjänar mindre mer än de som tjänar mycket. De som cyklar och åker kollektivt. Och de som bor på landsbygden. En bra och rolig analys på detta gjorde för övrigt Marcus Oscarsson i TV4.

Välfärd

De tio välfärdsmiljarderna är en historisk förstärkning av landstingen och kommunernas budgeter. För Värmlands landsting handlar det om + 82 miljoner kr nästa år. För Karlstad +43 miljoner. De utökade statsbidragen till landstinget och de värmländska kommunerna kommer alla värmlänningar till del. De är viktiga både för en bättre skola, sjukvård, socialtjänst och ett bra mottagande av våra nya invånare.

Miljö

I dag fyller miljöpartiet 35 år. Och det firar vi med att konstatera att miljöbudgeten har ökat med 73 procent sedan regeringsskiftet. Och då pratar vi bara om det utgiftsområde som jag arbetar med dvs UO 20 – Allmän miljö- och naturvård. Lägg därtill ökade satsningarna på järnvägen, sänkningen av kostnader för reperationstjänster och småskalig solenergi, höjning av miljöskatterna med mera så kan man som miljöpartist sträcka på sig – vi gör Sverige grönare!

Regeringen både utökar och förlänger satsningarna inom klimatklivet och stadsmiljöavtalen. Nästa år blir det även mer pengar till klimatanpassning, giftfri miljö och marina reservat. Och redan i år anslås mer pengar till skogsskydd. De 250 miljoner som i våras aviserades skulle skjutas fram till 2017 på grund av de ökade kostnaderna för flyktingmottagandet kommer nu tillbaka in i årets budget i höständringsbudgeten. En glädjande nyhet som bland annat WWF och Supermiljöbloggen observerat.

Jämställdhet

Och så var det detta med jämställdheten. Kvotering till bolagsstyrelser, mer pengar till arbete mot mäns våld mot kvinnor och en jämställdhetsmyndighet. Äntligen! Förövrigt tycker jag att den myndigheten borde läggas i Karlstad.

Som sagt – den här budgeten ska bli kul att debattera, försvara och ta beslut om. Här finns mycket annat viktigt att återkomma till. Som att regeringen ger Naturvårdsverket i uppdrag att ta fram ett förslag på moderniserad terränglagstiftningen för att minska skador och störningar i vår natur. Det motionerade jag om förra året. Skönt att inte behöva göra det igen!    

En stark miljöbudget

Idag presenteras så budgetpropositionen för 2017. Sällan har nog förväntningarna på ett sjuprocentsparti i en minoritetsregering varit så stora som de förväntningar Miljöpartiet har haft att hantera som parti efter regeringsskiftet 2014. Både från internt och externt håll har kritik riktats mot att partiet misslyckats med att skapa politisk majoritet för några av frågorna i valmanifestet – trots att de allra flesta punkter i Miljöpartiets valmanifest har infriats eller är på väg att infrias.

När så regeringen presenterade klimatpaketet i budgeten för 2017 tog kritiken en märklig vändning. Nu hette det att Socialdemokraterna gör eftergifter för att rädda Miljöpartiet. Nej, de ökningar som vi nu ser i budgetpropositionen är inte till för att rädda ett politiskt parti, utan för att bidra till att rädda miljö och klimat!

En enkel jämförelse över miljö- och naturvårdsbudgeten över åren talar sitt tydliga språk. Budgetnivån var 2006 ca fyra miljarder. Under alliansens regeringsår låg den stilla eller minskade något, men efter regeringsskiftet har ett trendbrott kommit och en jämförelse mellan budgeten för 2017 och 2006 visar på en ökning om 73 procent. Ingen kan på allvar tro att det skulle ha skett om inte Miljöpartiet tagit plats i Sveriges regering. Skriver mer i UNT.

Förbjud kärnvapen i Sverige

Från den i sammanhanget lilla fråga om solceller på riksdagens egna fastigheter går jag vidare och skriver motion om den långt större frågan att förbjuda kärnvapen i Sverige.

Det svenska kärnvapenprogrammet, som initierades 1945, avslutades lyckligtvis 1972. Detta efter ett framsynt opinionsarbete av bland annat Inga Thorsson och Östen Undén. Idag finns en mycket bred samsyn i Sverige om att innehav av kärnvapen enbart skapar ökade risker och att ett krig som förs med kärnvapen enbart har förlorare. Även om det inte finns några politiska krafter som idag verkar i Sverige för ett förnyat kärnvapenprogram finns i dag inte heller något som reglerar förekomsten av kärnvapen i Sverige. Inte minst utifrån det ökade militära samarbete som idag växer fram är det därför angeläget att förbjuda kärnvapen på svenskt territorium.

Två regleringar snuddar i dag vid frågan. Den ena är lagen om kärnteknisk verksamhet, (SFS 1984:3), som innefattar förbud att utan tillstånd föra in uran eller plutonium i landet. Men tillstånd ges av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, varför lagen inte utgör något principiellt skydd mot kärnvapen på svenskt territorium. Både lagens förarbeten och dess lydelse är också tydlig med att det är civil kärnkraft som lagen avser.

Den andra är det internationella icke-spridningsfördraget, NPT, som slår fast att endast USA, Ryssland, Frankrike, Storbritannien och Kina tillåts ha kärnvapen. Sverige har genom NPT förbundit sig att inte tillverka, förvärva, mottaga eller använda kärnvapen – men fördraget hindrar inte att kärnvapen kan placeras på icke-kärnvapenmakters territorium så länge som kärnvapenmakten fortfarande har full kontroll över dem.

NPT ger dock en möjlighet skapa fullständigt kärnvapenfria områden genom att regionalt inrätta så kallade kärnvapenfria zoner, vilket också flera av våra grannländer utnyttjat. Norge och Danmark, som varit medlemmar av Nato sedan dess bildande 1949, har ett undantag som innebär att kärnvapen inte får placeras på deras territorier i fredstid. Finland har å andra sidan i sin Kärnenergilag från 1987 en formulering som rakt ut säger: ”det är förbjudet att införa kärnvapen till Finland” (FFS 1987 nr 990, § 4).

För att klargöra att kärnvapen inte får införas på svenskt territorium är det rimligt att införa en motsvarande lagstiftning som den finska även i Sverige.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

Bra uppstart med jämställdhet och skogsskydd

Så var det dags igen. I tisdags öppnades riksmötet. Det var en fin uppstart med många bra anföranden på viktiga teman.

Jämställdhetsexperten Gertrud Åström höll högtidstalet i Storkyrkan och hon var tydlig och intressant att lyssna på. ”Att leva ojämställt är att leva i kris” sa hon bland annat. Hon var också tydlig i sin kritik mot det nya sättet att utnyttja kvinnors kroppar som surrogatmödrar. Jag tackade henne särskilt för det efteråt utanför kyrkan.

Stefan Löven läste upp en lång och innehållsrik regeringsförklaring. Med många bra skrivningar om klimat och miljö. ”Fler naturskogar bevaras. Ambitionerna för biologisk mångfald höjs” sa statsministern bland annat. Det var ett bra klargörande efter sommarens märkliga turer i skogspolitiken med avsatta skogsutredare och märkliga uttalanden från vår landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Men igår var sagde minister mer tydlig om vikten av att öka både skyddet av naturskogar och miljöhänsynen i skogsbruket. Detta med anledning av en interpellation med rubriken ”Ökad miljöhänsyn i skogsvårdslagstiftningen” inlämnad av Jens Holm (V). Jag deltog också i den IP-debatten och du kan se den på riksdagens hemsida 

 

Tio år av utsläppsfusk

licence-to-pollute-3Året var 2006. Det var då kalifornienbördige James Robert Liang, ingenjör hos VW i USA och bosatt i Wolfsburg i Tyskland mellan 1983 och 2008, insåg att han och hans kolleger inte skulle lyckas konstruera en dieselmotor som fyller utsläppskraven för avgaser. I stället utvecklade de programvara som lurar testresultaten. Det medgav Liang i ett förhör med det amerikanska justitiedepartementet nyligen, efter att ha ställts inför rätta för fusket i USA.

När vi i Europaparlamentet nu har nått halvvägs med utredningen av hela fuskprocessen står det klart att den stora skillnaden mellan diesel NOx-utsläpp i verklig körning och de gränsvärden som fastställs i lagen var känd i nästan ett årtionde.   Det var amerikanerna som avslöjade fusket med avgasutsläppen, inte Europa. Man kan förstås säga att det ligger i amerikanernas intresse att gå emot den europeiska bilindustrin och skydda sin egen, medan EU genom att låta fusket fortgå skyddade sin egen bilindustri. För klimatet spelar det en mindre roll. Det hela kan dessutom ha skett med de klimatansvariga EU-topparnas goda minne.

Under Europaparlamentets pågående session i Strasbourg godkände vi Europaparlamentariker med bred majoritet delårsrapporten från det utskott (EMIS) som utreder fusket med avgasutsläppen. Utredningarna visar att det är allt mer sannolikt att de som ansvarar för bilindustrin vid EU-kommissionen medvetet blundade när de ställdes inför bevis som borde ha väckt deras misstankar och lett till fortsatta undersökningar. I USA, där myndigheterna hade samma information om de massiva skillnaderna i utsläppen, men inga konkreta bevis på manipulationsanordningar, började man ändå utreda. Och gjorde det så effektivt att VW slutligen var tvunget att erkänna sitt bedrägeri.

Det är beklagligt att EU-kommissionen och medlemsstaterna inte har handlat med samma beslutsamhet. Och att de fortsätter att obstruera. Det är oacceptabelt att EU-kommissionen förhindrar utskottets utredning genom att vägra lämna ut dokument som t ex mötesprotokoll. Flera tidigare nationella ministrar från t ex Italien och Frankrike har tackat nej till att bli utfrågade i utskottet. Vi behöver veta vilket ansvar medlemsstaterna och beslutsfattare i EU har haft i att bilindustrins fusk har kunnat pågå i EU.

Om vi ska kunna återupprätta konsumenternas förtroende efter skandalen måste reglerna för godkännande av dieselmotorer vara vattentäta, med större EU-tillsyn och tillsynsbefogenheter. Vi måste se till att nya miljöskandaler av samma kaliber förhindras.

Även beslutsfattare i Sverige har varit medvetna om fusket utan att agera. Annie Lööf har fortfarande inte kunnat ge ett uttömmande svar till varför den borgliga regeringen inte reagerade.

Läs mer om utredningen på gröna gruppens sajt för Dieselgate/VW-gate:

http://dieselgate.greens-efa.eu/1-year-dieselgate-15937.html

Inlägget Tio år av utsläppsfusk dök först upp på Jakop Dalunde.

Publicerat i Okategoriserade | Etiketter

Slopa arvsynden!

Idag lämnar Mediegrundlagskommittén sitt förslag till regeringen. Det är nog det mest intellektuellt utmanande arbete jag deltagit i. Samtidigt som vi är stolta över att vår tryckfrihet firar 250 år, har det under kommitténs arbete varit uppenbart att det är med stora svårigheter vi klämmer in dagens medielandskap i en lagstiftning som härrör från 1700-talet, där tekniken att trycka tidningar och böcker var själva kärnan i vad som skulle skyddas. Mediegrundlagskommittén har i de allra flesta delar lyckats hantera nya frågeställningar som tillkommit genom teknikutvecklingen med smärre justeringar av lagstiftningen. Men det står klart att lagstiftningen är inne i en återvändsgränd. Framöver måste vi ta ett helt nytt grepp om våra grundlagar, om vi ska kunna värna yttrandefriheten på ett sätt som inte hela tiden faller tillbaka på teknikval, och därmed också lämnar luckor varje gång nya sätt att sprida information tillkommer.

I en fråga har mediegrundlagskommittén dock misslyckats. Det gäller villkoren för ansvariga utgivare och publicering på tidningars webbsidor. Högsta domstolen fattade 2013 beslut där man förklarade att DN:s förre chefredaktör Gunilla Herlitz var ansvarig för en artikel som publicerats i tidningen flera år innan hon tillträdde. Beslutet innebar att Sverige har den orimliga ordningen att den som idag är ansvarig utgivare för en tidning kan hållas ansvarig för samtliga texter som finns sökbara på tidningens webbsida, oavsett när de ursprungligen publicerats. Detta då texter på tidningars webbsidor betraktas som om de vore publicerade på nytt varje dag. Till skillnad mot en publicering i en papperstidning – där det är den som var ansvarig utgivare vid publiceringstillfället som hålls ansvarig för texten – är det därför den som är ansvarig utgivare när en klagan väcks som hålls ansvarig. Även om hen inte kanske inte ens var anställd vid tidningen när beslutet om att publicera texten togs! I praktiken innebär det en form av arvsynd. Den som är ansvarig utgivare idag får ta ansvar för sina företrädares handlingar.

Kommittémajoriteten föreslår nu att denna arvsynd ska begränsas från oändlig tid till ett år. Det innebär att innan man tar jobb som ansvarig utgivare gör man bäst i att läsa igenom allt material på tidningens hemsida som härrör från det senaste året, för att inte i efterhand kunna fällas för texter som ens företrädare låtit publicera. Med tanke på den stora mängd texter en normal dagstidning publicerar på ett år är det en fullständigt orimlig uppgift! De flesta länder som kommittén har låtit göra jämförelser med har istället ordningen att samma regler gäller för papperstidning som digital publicering – dvs att den som är ansvarig utgivare vid publiceringstillfället hålls ansvarig för texten. Jag har därför reserverat mig mot kommittémajoritetens förslag till förmån för en sådan ordning.

En skillnad mellan publicering i en papperstidning och på webben är att den senare i större utsträckning finns allmänt tillgänglig också långt efter publiceringen. För att texter som bryter mot yttrandefriheten inte ska kunna ligga kvar föreslår jag därför vidare att om en anmälan mot en text inkommer ges den som då är ansvarig utgivare en möjlighet att plocka bort texten från databasen. Om hen inte då gör det betraktas det som ett nytt publiceringsbeslut.

Regeringen har nu att arbeta vidare med frågeställningen för att kunna lägga ett förslag till riksdagen. Förhoppningsvis tar regeringen fasta på de många goda förslag som mediegrundlagskommittén också presenterar, men i frågan om synen på webbpublicering istället går vidare med reservationen.

Skriver mer utförligt om saken i Svenska Dagbladet.