Det är välkommet att Centerpartiet försöker formulera ett trafikpolitiskt program. Den svenska transportsektorn är till 90 procent beroende av fossila bränslen för sin energiförsörjning och det är hög tid att samla alla krafter som vill göra något åt det för klimatet så katastrofala oljeberoendet.

Flera av de förslag Centerpartiet nu lägger har sedan länge drivits av Miljöpartiet, t ex att ge kommuner möjlighet att införa trängselavgifter och att börja bygga t ex Ostlänken, Borås- Göteborg, Norrbotniabanan och dubbelspår på ostkustbanan. Hittills har alliansen gått emot alla dessa förslag, så den intressanta frågan är om Centern nu är beredda att rösta med oss i Riksdagen?

Annie Lööf och Anders Åkesson gör vid lanseringen av centerns trafikpolitiska program en ideologisk markering; ”Som ett liberalt parti menar vi att det vore förödande att lösa klimatfrågan genom att begränsa rörligheten.” Frågan är vems rörlighet? Hållbar utveckling innebär definitionsmässigt att nuvarande generation inte ska lösa sina problem på bekostnad av kommande generationer. Hur tänker centern? Man kan även ha en stilla fundering av hur markeringen av rörlighet i Sverige ska tolkas i ett internationellt sammanhang. Vilka översvämningar ska befolkningen i Maldiverna och andra lågt belägna länder stå ut med för att inte inskränka på rörligheten i Sverige?

När det gäller konkret politik för dagens städer så uppstår den brännande frågan om Lööf och Åkesson likt Andreas Carlgren tror att mer vägkapacitet i form av 28 miljarder till Förbifart Stockholm är en klimatsmart användning av trängselavgifter? Om svaret är ja blir Centern svaret skyldigt på var i världen man löst trängselproblem genom att vidga kapaciteten för bilar? Transportforskningen ger inga belägg för att det fungerar. De 28 miljarderna skulle däremot räcka för att Sveriges tio största städer via en statlig medfinansiering får spårvagnslinjer för att erbjuda ett attraktivt alternativ till bilen. Om det införs trängselavgifter så måste kollektivtrafiken bli bättre.

Miljöpartiet bejakar en solidarisk rörlighet som innebär att den enes önskemål av förflyttningar inte ska tillgodoses på den andres bekostnad. Eftersom utrymmet i våra städer är begränsat bör det fördelas rättvist mellan dem som finns där. Riksrevisionens rekommendation att infrastrukturplaneringen bör gå i samklang med klimatfärdplanen till 2050 bör tas på allvar. Då bör cykel och andra klimatsnåla transportslag gå före vid val av investeringar och fysiskt utrymme. Om rörlighet ska prioriteras borde dessa transportslag ta över det utrymme som i dag reserveras för parkering av bilar som står stilla i genomsnitt 95 % av dygnet.

Från alla som bejakar en levande landsbygd kommer frågan om vilket bränsle som ska vara tillgängligt i de delar av Sverige där man behöver mer än kollektivtrafik och cykel för sin förflyttning. Vi saknar Centerns stöd för de biogasstrategier som man enat sig om i bland annat de skånska och västsvenska regionerna.

Centern har suttit med och styrt Sverige i sex år. Under den tiden har man lyckats stycka sönder det som tidigare var en sammanhållen tågtrafik. Banavgifterna har ökat kraftigt vilket allvarligt försvårar för alla företag som behöver järnvägen för sina transporter. Miljöpartiets prioriterar järnväg och ger därför tågtrafiken möjlighet att öka och samtidigt hålla tidtabellerna.